GalleriSE

Slaggatan 20, Falun


  • Aktuellt

  • Kommande utställningar

  • Tidigare utställningar

  • Grafikstipendium

  • Om Galleri Se Konst


  • Öppettider:

    Torsdag-fredag 13-17
    Lördag 12-15

    Kontakt

    gallerisekonst[a]gmail.com
    Tel. 0739-302890
    Slaggatan 20, 791 70 Falun

    Facebook Galleri Se Konst på Facebook

    IN ENGLISH

    Leif Elggren

    Kaffe

    I ALLA TIDER har ju rädslan för mörkret och, i förlängningen, rädslan för den individuella utplåningen, döden, utgjort en drivande kraft i mänsklighetens utveckling. Längtan efter skydd och trygghet, efter svar och förståelse, har genererat mycken organisation, logistik och struktur i hur vi försökt lösa det gemensamma och det individuella. Hierarkiska grupp- och samhällsord- ningar har varit ett sätt att praktiskt systematisera det hotande och det obegripliga i tillvaron. En person, eller ett fåtal personer, med uppgift att leda gruppen har blivit ett pålitligt system där detta fåtal tagit på sej uppgiften och ansvaret att vägleda gruppen genom natt och genom dag, genom sorg och glädje och inte minst genom att uttolka och besvara de eviga frågorna i denna märkliga tillvaro: Vad gör vi här och vart ska vi? Rädslan och ångesten som måste hanteras / kanaliseras och / eller distraheras. De få med ansvaret har kunnat erbjuda "institutionaliserade" tolkningsmodeller beroende på situation, plats och tid. Ett lugn har kunnat ingjutas i gruppen och en tillgivenhet från de många till de få har skapat väl värda privilegier, och den strukturella modellen har fungerat. Trygghet och välstånd har uppnåtts och frigjort energi och tid för dröm och tanke och kreativa konsekvenser. Men detta kanske mer är att betrakta som ett önskescenario, en dröm, mer än en realitet. Möjligen att en dylik social struktur utgjorde ett jungfruligt stadium / tillstånd i vår samhälleliga historia, ett paradistillstånd. Men, som vi alla vet, paradiset övergavs, eller tvingades att överges, och en ny strukturell situation uppstod. En situation där de få (en utvald skara) stipulerade lagarna och besatte tolkningsföreträdet. Kyrka och stat blev ett. Kontakten med det utomvärldsliga distribuerades av överhögheten och Gud nåde den som inte fogade sej eller lydde. Så var det förr, så är det nu. Så länge vi har rätt åsikter / tro så får vi vara ifred. Sanningen, den rätta sanningen, om det utomvärldsliga, om livet efter detta, har alltid levererats under piskan, under svärdet. Och inga avvikelser från den angivna sanningen har tolererats. Men enskilda individer och grupper har alltid i alla tider försökt med andra förklaringsmodeller och t.o.m hävdat personlig kontakt med det gudomliga. Genom röster, syner, extraordinära upplevelser och annat. Dessa personer har naturligtvis genast stoppats, bränts, stympats och dödats. Nolltolerans. En underjordisk verksamhet har alltid florerat. Under ständigt hot om upptäckt och förintelse. En strategi har varit galenskapen; att glida in i en annan mer sluten och privat värld, men med en viss möjlighet till kommunikation och leverans av information om ett annat sätt att betrakta världen och existensen. Orakel, talare i tungor, pekare, utomsiggivna, m.fl. Och när häxjakterna började med sina bränningar, nergrävningar, dränkningar, inmurningar och ihjälslagningar så tog många såsmåningom sin tillflykt till det till synes banala och barnsliga, det löjeväckande, sådant som verkade som skämt, som lek och tidsfördriv i kojor och stugor, när mörkret stog på därute och den kontrollerade elden sprakade trivsamt och fridfullt. Då kom kaffet och kortlekarna fram, historierna och skuggspelen. Skratten flög genom rummen, men alla visste vad som stod på spel; liv och lem och gård och grund, husdjur och husgeråd. Nåde den som lät tungan slinta, då slogs dörren upp och allt blev bakvänt och hotande. Farligt. Ett dolt och dunkelt språk blev följden: Ett sades, men ett annat menades. Det viktiga var att föra lågan levande genom mörkret, att genomlida dagen och invänta natten. Där fanns en lisa och en hugsvalelse för några ögonblick. En liten lättnad, en tillförsikt och avslappning. En stund kunde livet verka vara värt att leva, att genomleva / att genomlida.

    Leif Elggren, augusti 2015